Ludvig <3
Den 29/12-08 kl 18.30 kom våran älskade lilla Ludvig till världen :) Han vägde 3260g & var 52cm lång, världens finaste kille.
Jag vaknade 04.30 den 29/12 av att slemmproppen gick, sen satte värkarna igång direkt. 08.30 ringde vi till förlossningen & då tyckte dom att eftersom vi bodde så nära så kunde vi lika gärna komma in på en koll så kunde vi få åka hem igen efter det & komma tillbaka sen när värkarna blivit regelbundna & vattnet gått. När vi kom dit så kopplade dom på en ctg en stund & allt såg bra ut, sen ville dom att vi skulle stanna till klockan 11.00 så dom kunde göra en till ctg kurva då innan dom släppte iväg oss hem igen, så då fick vi äta lite frukost & vandra runt på sjukhuset ett tag, men sen när vi kom tillbaka & skulle göra en till ctg så satte det fart på värkarna & dom blev jätte smärtsamma så då kunde vi inte åka hem ändå utan blev kvar där. Sen fick jag så ont så då provade jag tens men det hjälpte ingenting så den tog vi bort ganska snabbt. Vid 12 tiden så badade jag en stund & det var jätte skönt, men värkarna blev bara värre & värre så det funkade inte att bada längre heller så då klev jag upp & la mig i sängen igen. Sen bad jag om smärtlindring för jag hade så grymt ont så jag trodde jag skulle dö så då fick jag lustgas men den spydde jag av på en gång & det hjälpte ingenting, så det slutade me att dom fick lägga en ryggmärgsbedövning på mig vid 13 tiden & då avtog allting ganska snabbt, sen gick vattnet 13.30. Sen fick jag upp & gå lite så att det skulle komma igång igen men det gick så segt så dom fick koppla in nått dropp vid 15.30, sen satte det full fart igen & det blev hemskt, fick inga pauser mellan värkarna så jag höll på att gå åt så då fick dom koppla bort droppet. Sen fick jag ligga där & få värme & massage, för efter bedövningen kände man bara trycket neråt & det var inte lite heller det, gjorde grymt ont men på ett helt annat sätt än innan., Vid 17.40 tiden började krystvärkarna & 18.30 är han äntligen ute, när han kom ut fick vi alla panik, han hade navelsträngen två varv runt halsen & var så blå så han nästan såg svart ut & andades inte, men efter ungerfär 20-30 sekunder fick dom igång han efter kutan stimulering. Känslan när jag fick upp han på bröstet & han tittade på mig går inte att beskriva me ord. Det var verkligen den lyckligaste stunden i mitt liv.
Sen fick vi jätte gott fika & fick flytta in på ett familjerum. Men vi kunde inte sova nånting på natten där & jag hade redan kommit igång me amningen så vi åkte hem dagen efter, var väl hemma vid 12 tiden på förmiddan. Det var helt underbart att komma hem me den lille.
Fredrik var verkligen helt suverän & underbar under hela förlossningen. Jag hade aldrig klarat det här utan hans stöd. Han satt vid min sida hela tiden & hjälpte mig att andas & höll mig i handen & masera & ja han gjorde verkligen allt. Jag har verkligen världens bästa pojkvän & världens bästa & finaste son. Jag är så lycklig. Livet kan inte bli bättre. Nu längtar jag bara tills jag inte har ont längre & får börja träna så man kan få bli smal & fin igen :) Jag gick inte sönder nånting & ändå har jag skit ont , så jag vill inte ens veta hur ont det gör för dom stackare som går sönder, usch =/ Men men när man ser vad man får så är det verkligen värt all smärta i världen & min förlossning gick ju jätte bra & fort trots all smärta. Nu fick ni veta lite om våran förlossning :) Nu ska jag ge ludde lite mat :)
Jag vaknade 04.30 den 29/12 av att slemmproppen gick, sen satte värkarna igång direkt. 08.30 ringde vi till förlossningen & då tyckte dom att eftersom vi bodde så nära så kunde vi lika gärna komma in på en koll så kunde vi få åka hem igen efter det & komma tillbaka sen när värkarna blivit regelbundna & vattnet gått. När vi kom dit så kopplade dom på en ctg en stund & allt såg bra ut, sen ville dom att vi skulle stanna till klockan 11.00 så dom kunde göra en till ctg kurva då innan dom släppte iväg oss hem igen, så då fick vi äta lite frukost & vandra runt på sjukhuset ett tag, men sen när vi kom tillbaka & skulle göra en till ctg så satte det fart på värkarna & dom blev jätte smärtsamma så då kunde vi inte åka hem ändå utan blev kvar där. Sen fick jag så ont så då provade jag tens men det hjälpte ingenting så den tog vi bort ganska snabbt. Vid 12 tiden så badade jag en stund & det var jätte skönt, men värkarna blev bara värre & värre så det funkade inte att bada längre heller så då klev jag upp & la mig i sängen igen. Sen bad jag om smärtlindring för jag hade så grymt ont så jag trodde jag skulle dö så då fick jag lustgas men den spydde jag av på en gång & det hjälpte ingenting, så det slutade me att dom fick lägga en ryggmärgsbedövning på mig vid 13 tiden & då avtog allting ganska snabbt, sen gick vattnet 13.30. Sen fick jag upp & gå lite så att det skulle komma igång igen men det gick så segt så dom fick koppla in nått dropp vid 15.30, sen satte det full fart igen & det blev hemskt, fick inga pauser mellan värkarna så jag höll på att gå åt så då fick dom koppla bort droppet. Sen fick jag ligga där & få värme & massage, för efter bedövningen kände man bara trycket neråt & det var inte lite heller det, gjorde grymt ont men på ett helt annat sätt än innan., Vid 17.40 tiden började krystvärkarna & 18.30 är han äntligen ute, när han kom ut fick vi alla panik, han hade navelsträngen två varv runt halsen & var så blå så han nästan såg svart ut & andades inte, men efter ungerfär 20-30 sekunder fick dom igång han efter kutan stimulering. Känslan när jag fick upp han på bröstet & han tittade på mig går inte att beskriva me ord. Det var verkligen den lyckligaste stunden i mitt liv.
Sen fick vi jätte gott fika & fick flytta in på ett familjerum. Men vi kunde inte sova nånting på natten där & jag hade redan kommit igång me amningen så vi åkte hem dagen efter, var väl hemma vid 12 tiden på förmiddan. Det var helt underbart att komma hem me den lille.
Fredrik var verkligen helt suverän & underbar under hela förlossningen. Jag hade aldrig klarat det här utan hans stöd. Han satt vid min sida hela tiden & hjälpte mig att andas & höll mig i handen & masera & ja han gjorde verkligen allt. Jag har verkligen världens bästa pojkvän & världens bästa & finaste son. Jag är så lycklig. Livet kan inte bli bättre. Nu längtar jag bara tills jag inte har ont längre & får börja träna så man kan få bli smal & fin igen :) Jag gick inte sönder nånting & ändå har jag skit ont , så jag vill inte ens veta hur ont det gör för dom stackare som går sönder, usch =/ Men men när man ser vad man får så är det verkligen värt all smärta i världen & min förlossning gick ju jätte bra & fort trots all smärta. Nu fick ni veta lite om våran förlossning :) Nu ska jag ge ludde lite mat :)
Kommentarer
Postat av: amanda
men åååh jag börjar gråta av att läsa hur lycklig du är, vilken otrolig känsla alltså!!!!=) jag och johan kommer i veckan eventuellt!!!! de ska bli skoj :D
Postat av: Nina
Gud va underbart :) Grattis!!
Jag fick sy 2 stygn, men det gjorde inte så ont alls efteråt..
Men du hade tur :)
Postat av: caroline
Va bra att allt gick bra gumms! hoppas vi ses snart! hälsa familjen ;) Puss
Postat av: Sandra!
Vilken upplevelse! vilken lycka ! synd att man inte fick uppleva den :( Men glad ska man vara att dom små liven finns :) dom är så underbar! all lycka till din familj så hörs och syns vi! <3
Postat av: Kinne
Vad skönt att allting gick bra (: Det var ju det jag visste, egentligen ^^ Kan inte ens tänka min känslan efter ryggmärgsbedövningen ;s Hoppas allt är jättebra nu <3
Postat av: Elin
Grattis till den lille :D
Postat av: Angelica
Grattis gumman! Saknar dig.
Postat av: Em.
Grattis!! :) & va skönt att allt gick bra!
Trackback
