${}

Kan man lugnt säga, vaknade i morse med jordens värsta "mensvärk" har haft ont precis hela dagen till & från. På eftermiddan blev det allt värre & blev hur illamående som helst, fick inte ens behålla det jag tvingade i mig att äta. Ringde upp till förlossningen & pratade lite me dom, gud vilka underbara människor, dom kan verkligen få en att lugna sig när man är orolig & nervös, dom sa iaf att eftersom jag bor så nära så kan jag stanna hemma så länge jag orkar, tills jag inte står ut längre. Men om det blev värre & att jag inte kan sova i natt så måste jag komma in. Här har jag gått & tjatat om att jag vill att den ska komma ut, men när man väl står där & undrar om det är värkar eller inte så vill man inte längre? Konstigt , men jag går ju in i vecka 37 i morgon så dom sa att det inte var någon fara om bebisen vill ut nu. Men jag hoppas faktiskt innerst inne att den stannar i magen ett tag till, visst vill jag inget hellre än att få träffa våran lilla bebis men nån vecka till kan den vänta tycker jag.. Men dom sa att det kunde luras flera gånger innan det verkligen är på riktigt. Men denna värk gör mig galen, gaah vill inte ens veta hur det kommer kännas när det är på RIKTIGT! Men men har alla andra klarat det så gör då fan jag det också.. Jag hoppas bara att våran älskade lilla varelse är välskapt & frisk & mår bra! Jag längtar ... Nu ska jag värma vetepåsen igen och krypa ner i sängen & försöka sova lite till ... God natt ..